Debatt: Rättsosäkra återkrav och underfinansiering hotar LSS på riktigt

DEBATT. Sverige har länge varit ett föregångsland gällande rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men något har gått sönder.

Den personliga assistansen är en av vårt samhälles finaste reformer som är tänkt att ge människor med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva sitt liv som andra – att bestämma själva, att delta i samhället, att drömma.

Men nu skakar reformens fundament. Det sker tyst, men med förödande kraft.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Rättsosäkerheten har nått en ny nivå

I februari 2025 kom tre domar från Högsta förvaltningsdomstolen som kommer att få långvariga och djupgående konsekvenser för hela assistansbranschen.

Domarna fastslår att Försäkringskassan har rätt att kräva tillbaka assistansersättning från assistansanordnare – även om anordnaren inte varit medveten om någon felaktighet, och utan att ha varit oaktsam.

Det innebär att vi som anordnare förväntas ha övernaturlig insyn i våra kunders liv, förutse myndighetens framtida tolkningar, och agera i förväg – trots att vi inte har rätt att ifrågasätta besluten.

Detta är inte bara orimligt. Det är ett rättsligt haveri.

Rimlig rättssäkerhet förutsätter att ansvar kräver kännedom och möjlighet till kontroll. Men dessa domar bryter den kopplingen. Det är en utveckling som hotar både intentionerna i LSS och branschens långsiktiga överlevnad.

Ett aktuellt fall: återkrav retroaktivt till 2013

Vår verklighet just nu är ett exempel på detta.

Vi har fått ett återkrav från Försäkringskassan på 1,6 miljoner kronor. Myndigheten menar att vi ”skäligen borde ha insett” att en av våra kunder haft för mycket assistans beviljad mellan åren 2013 och 2021. Detta trots att kunden haft ett beslut från 2011, och att Försäkringskassan inte genomfört några 2-årsomprövningar 2013, 2015 eller 2017, vilket då var deras skyldighet.

Det är särskilt allvarligt hanterat av Försäkringskassan då föräldrarna till kunden faktiskt kontaktade myndigheten redan 2013, innan skolstarten, för att fråga om assistansbeslutet skulle påverkas av att kunden började skolan. Myndigheten svarade då att man skulle invänta nästa omprövning och att det är Försäkringskassan som kallar.
Idag finns inte samtalet registrerat.

Att vi nu hålls ansvariga för detta, över ett decennium senare, är ett rättsligt haveri.

Furuboda Assistans har ej utfört assistans under skoltid utan endast nyttjat assistansersättningen till utförd assistans på icke skoltid, helt enligt beslutet som då gällde.

Vi har även kunnat visa att Försäkringskassan haft kännedom om skolgången sedan 2014. Det står klart och tydligt i deras journal. Trots detta menar man att vi borde ha agerat. Men hur? På vilken grund? Ska vi ifrågasätta ett myndighetsbeslut – när det är just myndigheten som bär ansvaret att ompröva vid förändringar?

Som om inte det var nog; 2017 har Försäkringskassan via en ny tvåårsomprövning fått ännu en gång kännedom om att kunden börjat i skolan 2013, men skriver att på grund av att lagstödet för tvåårsomprövningar upphörde fattades inget nytt beslut och Försäkringskassan gjorde inget nytt ställningstagande.

Det dröjer således ytterligare 8 år innan Försäkringskassan reagerar, och gör oss som anordnare av assistans medvetna om att de anser att det finns förändrade förhållanden.

Hur kan en svensk myndighet välja att inget göra, låta tiden ticka på och sen komma med ett återkrav som sträcker sig från 2013 till 2021?

Självklart kommer vi att överklaga Försäkringskassans beslut.

En ersättning på svältgränsen

Som om det inte vore nog med rättsosäkerheten, så har den statliga assistansersättningen urholkats kraftigt de senaste tio åren. Samtidigt som kraven ökar, pressas de ekonomiska förutsättningarna till bristningsgränsen.

Detta är förödande för oss seriösa assistansanordnare. Det är ett faktum att kommunernas egenregi av personlig assistans i genomsnitt kostar 30 procent mer än vad den statliga ersättningen ger privata och ideella anordnare. Det gör det fullständigt klart att assistansen är underfinansierad.

Privata och idéburna aktörer, som ofta står för det personliga engagemanget och den högsta kvaliteten, riskerar nu att slås ut. Inte på grund av fusk eller misskötsel – utan för att ersättningen inte längre täcker verklighetens kostnader. Det är ett svek mot hela intentionen med LSS.

Våra krav: Återupprätta tilliten och höj ersättningen

• Vi kräver att lagstiftare, myndigheter och beslutsfattare lyssnar. Inför ett nödstopp av återkrav inom assistansersättningen!
• Vi kräver att ersättningsnivån av assistansersättningen räknas upp så att utgångsläget hamnar på en rimlig nivå utifrån dagens kostnader innan en indexering kan bli aktuell.

Om inte rättssäkerheten garanteras, och om inte finansieringen följer verkligheten, då urholkas hela reformen inifrån.

Vi vill fortsatt vara en trygg anordnare för våra kunder. Vi vill stå upp för de värden som LSS bygger på: delaktighet, självbestämmande och människovärde. Men det måste ske med rimliga förutsättningar. För allas skull.

Gunilla Malmsten
VD Furuboda Assistans