”Just nu kan alla få återkrav, även om man gjort allt rätt”

Vi har en lika allvarlig kris idag som 2017, när riksdagen beslutade om nödstopp för omprövningar av assistans.

Det menar Anna Barsk Holmbom, som ledde fredagens webbinarium om återkrav av assistansersättning.

Nu riskerar alla att drabbas av återkrav, även om man gjort allt rätt, och därför måste återkraven stoppas.

LÄS ÄVEN:
Akut läge inom assistans – politiker vill nödstoppa återkrav

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Varför krävs ett nödstopp?

Varför anser du att Försäkringskassans återkrav av assistansersättning måste nödstoppas?

– Omprövningsstoppet [2018] berodde det på att det var en helt ohållbar situation. Alla assistansanvändare var livrädda för att få en omprövning. Det blev nästan alltid färre timmar assistans, eller att man blev av med rätten till assistans.

– Nu har vi samma situation igen. Den här gången beror det på några domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som har lett till att anordnare tvingas informera Försäkringskassan om minsta lilla ändrade förhållande, saker som Försäkringskassan kanske kan tolka som ett väsentligt ändrat förhållande. Det tvingas anordnare göra, för att inte själv få stora återkrav.

– Det är oerhört svårt att veta vad Försäkringskassan kommer att göra när de får reda på någonting som har förändrats. I vissa fall kan det vara så att de säger att det inte har någon betydelse. I andra fall gör man en omprövning. I nuläget kan man inte få färre timmar, men man kan förlora rätten till assistans. Det är är ett verkligt spöke för väldigt många.

Intervjun på video

Om man anmäler noga, är man trygg då?

Om man är väldigt noga med att anmäla alla förändringar, kan man inte känna sig trygg då mot återkrav?

– Det hade man kunnat hoppas, men så är inte fallet. Vi kan se hur vissa personer som har fått återkrav har haft flera omprövningar, och ändå kan Försäkringskassan efter lång tid ändra sig.

– Försäkringskassan menar då att man inte har fått tillräcklig information vid de tidigare omprövningarna. Då kan man ställa återkrav väldigt lång tid tillbaka. Det känns oerhört rättsosäkert för både den assistansberättigade och assistansanordnaren.

Konsekvenser av HFD-domarna i februari?

Vad betyder Högsta förvaltningsdomstolens nya domar i februari 2025?

– De nya domarna innebär flera olika saker. Assistansanordnare förväntas känna till sådant som de inte kan känna till. Låt oss säga att den assistansberättigade och de personliga assistenterna inte har berättat en sak för anordnaren. Man förstår kanske att det är någonting som skulle kunna leda till en omprövning, men man är orolig och vill inte tala om det för Försäkringskassan. Så man håller tyst om det och talar inte om det för anordnaren heller. Då kan anordnaren ändå få ett återkrav.

– Från och med nu måste anordnaren egentligen efterfråga alla händelser. Det räcker inte med det man får veta, utan man måste efterforska. Det kommer att bli ett jättestort problem. Hur ska man kunna bevara relationen mellan assistansanvändare och assistansanordnare om assistansanordnaren samtidigt måste försäkra sig om att veta precis allt som sker?

– Det andra som har hänt är att Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att det inte bara är räkningen som ligger till grund för ett återkrav, utan även tidsredovisningar. Så om det har redovisats felaktigt på en tidsredovisning, får anordnaren ett återkrav.

– Det är oerhört komplicerat att svårt att förstå hur man egentligen tänker. Jag tror att det viktiga är att man förstår att det enligt HFD alltid kan vara anordnarens fel. Man kan alltid ställa återkraven på anordnaren. Till skillnad mot tidigare då man kanske inte kunde inte ställa krav på anordnaren om det var den enskildes fel. Men det kan man nu.

Ökade risker även för användare?

Ökar risken för återkrav även för assistansberättigade? Eller är det bara anordnarna som behöver vara oroliga?

– De här domarna är i första hand besvärande för anordnarna. Men eftersom den assistansberättigade är beroende av sin assistansanordnare, för att få en väl fungerande assistans, så kommer de att ställa till det jättemycket.

– Jag är mest orolig för att assistansanordnare kommer att säga att de inte vill vara betalningsmottagare längre, utan istället säga att den assistansberättigade måste vara betalningsmottagare. Det är egentligen grunden för assistansersättning, att den assistansberättigade får assistansersättningen från Försäkringskassan. Men det är väldigt få som gör på det sättet. Det är stora summor det handlar om. Och risken för den assistansberättigade är naturligtvis ganska stor om man själv blir betalningsmottagare, för då är det den assistansberättigade som får återkravet.

Betalningsmottagare

Så länge anordnaren är betalningsmottagare, då är användaren skyddad?

– Nej, inte skyddad, men mer skyddad. Försäkringskassan brukar i de allra flesta fall hellre kräva assistansanordnaren på pengar än den assistansberättigade.

– Men skulle det vara så att en brukare till exempel byter anordnare. Om den tidigare anordnaren går i konkurs då kommer den assistansberättigade att vara ansvarig för den tiden som har varit. Så den assistansberättigade är inte helt skyddad, och dessutom är det naturligtvis så att en assistansanordnare som anser sig ha blivit bedragen kan stämma den assistansberättigade.

I slutändan kan assistansanvändaren alltid få återkravet?

– Så kan det bli. Ibland kan jag tänka att så ska det naturligtvis också vara. Om en person bedrar, lämnar felaktiga uppgifter medvetet, försöker lura systemet, då tycker jag att återkravet ska ställas där.

– Idag fungerar det dock inte så, utan idag kan ett återkrav komma fast man har varit helt säker på att man har gjort rätt. Man har ansökt hos Försäkringskassan. Man har efter bästa förmåga talat om hur man använder timmarna. Och sen kan Försäkringskassan komma tillbaka, många år efteråt ,och säga det att ”nej, du var inte sanningsenlig” eller ”du lämnade inte tillräckliga uppgifter. Vi anser att du aldrig skulle ha haft rätt till assistans.”

Förstår politikerna allvaret?

Det är alltså så att både anordnare och assistansanvändare, hur noga de än är, kan få återkrav? Det är därför det behövs ett nödstopp?

– Det är därför det behövs ett nödstopp, eftersom man inte längre kan lita på systemet, och när det finns beslut som gäller men ändå inte gäller. Då behöver man ha ett nödstopp.

Förstår politikerna ansvariga politiker hur farlig situationen är?

– Jag skulle vilja säga att de inte har förstått, men vi hade ett webbinarium nyligen [28 mars 2025] där vi försökte tydliggöra vad det här innebär. De politiker som närvarade förstod ganska direkt, att här krävs det ett nödstopp och det tror vi att alla andra politiker också kommer att förstå när de väl har fått det förklarat för sig. Frågan är hur snabbt det kan gå att få till nödstoppet.

Politikerna om nödstopp

Vad tror du själv? Hur ser möjligheterna ut att få till ett nödstopp?

– Det förra nödstoppet gick snabbt att få till. Den här gången är det anordnarna som är mest oroliga. Jag hoppas att politiken inte sviker arbetsgivarna, utan att man ställer upp på dem, på samma sätt som man ställde upp på den assistansberättigade [vid omprövningsstoppet 2018].

Egentligen är riskerna lika stora för assistansberättigade, det är bara det att det inte är lika väl känt?

– Ja, det skulle jag vilja säga. Det finns exempel det finns domar där assistansberättigade har fått återkrav på många miljoner. Och som det ser ut just nu så törs man ju inte i princip råda någon att söka fler timmar, eftersom det är så svårtolkat hur Försäkringskassan hanterar väsentligt ändrade förhållanden. Det finns en total otydlighet.

– Det finns några enkla ändrade förhållanden. Till exempel att om man byter skola eller går från skola till daglig verksamhet, om man flyttar, eller om man gifter sig. Då ska man anmäla ändrade förhållanden.

– Men sen finns det en hel rad andra saker som det är så svårt att säga är det ett väsentligt ändrat förhållande eller inte. Försäkringskassan säger att man ska anmäla om det påverkar antalet assistanstimmar. Men hur ska den assistansberättigade eller anordnaren veta det? De är ju inte behovsbedömare.

Många politiker har förstått det här. Men det krävs att regeringen agerar. Nödstopp är ju ingenting riksdagen kan driva igenom.

– Nej, det är helt sant. Samtidigt så hade vi regeringspartier närvarande på webbinariet. Så vi får hoppas att de för upp det till regeringsföreträdare, och att vi får till ett nödstopp snabbt. Det tror jag är helt nödvändigt.

Hur ska nödstoppet fungera?

Hur tänker du att ett nödstopp ska utformas?

– Om vi har en person som faktiskt har begått brott så måste man kunna ställa återkrav. Men i själva verket är det ganska sällan det är fällda brottslingar som får återkraven. Det bör vara en grund: Det ska vara ett brott som leder till återkravet för att det ska kunna ställas. Annars ska det inte kunna ställas några återkrav just nu.

Vad händer sedan?

Om man inför ett nödstopp, vad blir nästa steg? Hur följer man upp det?

– Det man måste göra härnäst är ju att man måste på allvar se över behovsbedömningarna. Som det är nu så finns det en oerhörd diskrepans mellan brukarrörelsen och politiken. Politiken vill inte se över behovsbedömningarna, och brukarrörelsen anser att det går inte att göra någonting förrän man har sett över just den frågan. Det är knäckfrågan, och det hoppas jag att politiken verkligen tar på allvar.

– När man har sett över behovsbedömningarna då hoppas vi att det blir ett förstatligande. Och sen på sikt så hoppas vi att det blir ett nytt förtroende för assistansreformen från brukarrörelsen. För just nu är det nog nere på botten det förtroendet.

Om det inte blir något nödstopp?

Så först ett nödstopp, sen en översyn av behovsprövningar och därefter ett förstatligande. Men vad händer om det inte kommer ett nödstopp?

– Det stora orosmolnet det är om man inför nya omprövningar. Man pratar ju om det. Man säger inte att det ska vara omprövningar utan man nämner det vid ett annat namn. Men i själva verket är det ju en typ av omprövningar som man vill återinföra. Skulle det ske utan att man först har sett över behovsbedömningarna då tror jag att det finns en risk för att många tusen personer riskerar rätten till fortsatt assistans. Och om man riskerar rätten till fortsatt assistans så riskerar man naturligtvis också att det kommer ett återkrav. Det hade ju varit förödande för politiken, säger Anna Barsk Holmbom.

Webbinarium med STIL 10 april

Torsdagen den 10 april klocka 12 anordnar STIL ett webbinarium om de nya HFD-domarna, och om hur man kan stå upp för självbestämmandet i en tid av ökad kontroll.

Så här skriver STIL:

De nya domarna från Högsta förvaltningsdomstolen utmanar själva grundidén med LSS – att individen har rätt till självbestämmande och ett liv i frihet.
För STIL, som bygger på independent living och rätten att leva som andra, är det avgörande att vi inte bidrar till en utveckling där integriteten urholkas. Det handlar inte bara om juridik – det handlar om människosyn.

STIL konstaterar att assistansanordnare förväntas ta ett allt större ansvar, även för sådant man varken har insyn i eller bör ha insyn i. ”Det handlar om återkrav, om delaktighet, och om hur rättspraxis nu hotar att urholka grundläggande principer i LSS och independent living.”

På webbinariet kommer STIL att gå igenom vad domarna innebär och hur STIL nu agerar. ”Vi pratar om gränsen mellan ansvar och kontroll, om varför vi inte inför övervakning, och om hur vi fortsätter att stå upp för självbestämmande och integritet.”