Behöver vi God man?

De som uttalar sig glömmer ofta att godmanskapet består av tre uppdrag. Att sköta personens ekonomi det enklaste. De två andra uppdragen är svårare och kräver både personkännedom och kunskap om vad lagen föreskriver, skriver Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.

Bara anhöriga har den extra drivkraften att bevaka rättigheterna. Varför vill många få bort dem som gode män?

Annons

Annons för Durewall.se

DEBATT. En märklig debatt pågår om att anhöriga inte ska vara gode män, utan att det istället ska vara professionella ämbetsmän. I de exempel på förskingring som media tagit upp, ser jag dock inte att det rör anhöriga gode män. Varför anhöriga då pekas ut förstår jag inte.
Kan det vara så att anhöriga gode män jobbar för hårt med att bevaka personens rättigheter, och blir besvärliga för kommuner och Försäkringskassan?
För många professionella är godmanskapet ofta bara en inkomst – för föräldrar och anhöriga är det en livsuppgift. Kampen för barnet eller syskonet pågår alltid.

Behöver vi en ”god man”? Är det inte denna fråga vi först borde ställa oss, innan vi startar en debatt om vem som ska vara god man?

Med viss regelbundenhet återkommer SVT med granskningar av godmanskapet. Utgångspunkten är ofta att gode män förskingrar huvudmannens pengar. I en dokumentären som SVT visade i december 2016 användes den upplysande rubriken ”Konsten att stjäla utan att åka fast”.

I november och december 2017 återkom SVT:s redaktion med fem nya inslag om samma ämne:

  • Gode män stjäl trots länsstyrelsens larm
  • Här är alla Överförmyndare som fått kritik
  • Barnens pengar betaldes ut till släktingar
  • Stark kritik mot gode män systemet
  • Politiker riktar stark kritik mot gode man-modellen

Underlaget för SVT var Riksrevisionens granskningsrapport ”Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare – Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta”.

Utifrån SVT:s inslag hakade Lisa Magnusson på DN:s ledarredaktion på med en mycket tendensiös ledare, där hon bland annat skrev: ”Men vänta nu, stämmer det verkligen att den här verksamheten drivs av frivilliga amatörer, och att det saknas ordentlig översikt och insyn i deras arbete? Jo, så illa är det. Och i en ny rapport talar Riksrevisionen om ett system som har så pass allvarliga brister att det måste göras om i grunden. Rättssäkerheten, menar Riksrevisionen, kan inte garanteras. Vad man har gjort är alltså att lämpa över en enorm makt och ett ekonomiskt ansvar på privatpersoner, på amatörer. Det skapar en oerhörd utsatthet. För de gode männen, naturligtvis, men också för dem som är utlämnade till detta godtycke.”

Självklart skrev inte Riksrevisionen något sådant i sin rapport! Deras slutsatser för fortsatt utredning var:

  • Systemet kan inte bara bygga på ideella krafter.
  • Stora skillnader mellan överförmyndare innebär risk för bristande rättssäkerhet, och måste åtgärdas.
  • Länsstyrelsen saknar förutsättningar för att genomföra förändringar på nationell nivå.
  • Stort behov av centralt ägarskap på området.

Budskapet i DN och SVT är tydligt, men inte sakligt. Det är bara en spegling av hur man ser på ämnet.

Det finns all anledning att utveckla vad god man är och vad ”förskingringen” består av. Liksom med fusket i assistansersättningen är omfattningen grovt överdriven. Eller kanske är det mer korrekt att säga att dessa medier vill få oss att uppfatta förskingringen som omfattande. Sanningen är att det i båda systemen rör sig om bråkdelar av 1 procent av totala kapitalet! Den så kallade förskingringen (oredovisat kapital) i Godmanssystemet är i storleksordningen 0,05 procent av det kapital Gode män redovisar för.

Vilken verklighet speglar inslagen på SVT? Är inte problemet istället dålig kontroll?

Naturligtvis är det fruktansvärt att ”inte så goda män” tar pengar från den person de är satta att hjälpa. Men vilken verklighet speglar dessa inslag? Är problemet inte istället dålig kontroll, som i många andra system?

När jag ser programmen i SVT blir jag mer upprörd över våra överförmyndare, vars uppdrag är att kontrollera gode män. Vem kollar att de har rätt kompetens och är rättrådiga? Länsstyrelsen?

Lite siffror är bra för att få ner debatten till en mer seriös diskussion.

  • Cirka 2 procent av Sveriges befolkning har god man eller annan ställföreträdare.
  • Antalet personer som har god man enligt föräldrabalken kap 11 4§ (vuxna med t.ex. utvecklingsstörning) är drygt 60 tusen personer. Antalet gode män för detta är ca 42 000 personer.
  • Antalet vuxna (myndiga) i LSS personkrets 1, som har varierande grad av utvecklingsstörning är drygt 30 000 personer. Merparten av dessa behöver god man.
  • Enligt Riksrevisionens genomgång har 54 kommuner en ensam överförmyndare (ÖF) och 56 kommuner egen överförmyndarnämnd. 180 kommuner samverkar i en gemensam nämnd och/eller har ett gemensamt kansli.
  • Sedan 1 juli 2012 ansvarar endast 7 av de 21 länsstyrelserna för tillsynen av ÖF.
  • I den undersökning av ÖF:s tillsynsrapporter som SVT gjort för åren 2012-2016 har man funnit att det är över 26 miljoner kronor som inte har redovisats av gode männen. Det kallar SVT för ”förskingring”, kanske lite lättvindigt.
  • De 26 miljonerna utgör cirka 0,05 procent av det totala kapital gode män ansvarar för. Likheten med fusket i assistansersättningen är slående. Att en egentligen försumbar summa, bråkdelar av en procent, förstoras upp med jätterubriker snedvrider debatten och kan i värsta fall leda till att politiker i panik beslutar om onödiga förändringar. Några politiker har redan krävt lagändringar med detta bristfälliga underlag.

Självklart är all förskingring av dessa utsatta personers oftast knappa tillgångar fruktansvärd. – även om beloppen totalt sett är försumbara och att det är få gode män som gör detta. Men problemet handlar främst om dålig kontroll från ansvarig myndighet, i det här fallet våra överförmyndare, vilket Riksrevisionen också påpekar i sin rapport.

Åtgärder mot förskingring liksom mot fusk måste göras hos de myndigheter som ansvarar för kontrollen och inte genom att hänga ut en hel grupp, gode män respektive assistansberättigade.

Vad gör en God man?

En god man har normalt tre uppgifter för den grupp FUB företräder:

Bevaka huvudmannens rätt.” Att bevaka en huvudmans rätt kan till exempel vara att se till att han eller hon får den hjälp från samhället som han eller hon behöver. Det kan vara att ansöka om stöd eller bidrag från kommunen eller Försäkringskassan.

Förvalta huvudmannens egendom.” Detta innebär att sköta huvudmannens ekonomi. Ibland har personen inte själv förmåga att ta hand om sina pengar och betala sina räkningar. Eller så har han eller hon en större förmögenhet, som han eller hon inte kan klara av att ta hand om själv. Då behövs det att någon annan hjälper till.

Sörja för huvudmannens person.” Att sörja för huvudmannens person innebär att se till att huvudmannen har det bra och att hålla kontakt med henne eller honom. En god man eller förvaltare ska hålla sig informerad om huvudmannens levnadsförhållanden och om det finns brister försöka avhjälpa dem.

För LSS-gruppen är uppgiften att sköta personens ekonomi den enklaste. De två andra uppdragen är svårare och kräver både personkännedom och kunskap om vad lagen föreskriver

Att sörja för person har alltid varit viktigast för unga vuxna med måttlig till grav utvecklingsstörning. Du ska se till att individuella planer och alla genomförandeplaner skrivs med individuella behov och önskningar som fokus och att alla har rätt till ett gott liv oavsett funktionsnedsättning. Du måste bevaka att personalen har rätt utbildning. Du måste kontrollera att den personliga omsorgen är god. Dessutom bevaka att exempelvis tillgång till fritidsaktiviteter inte reduceras till kollektiva utflykter.

De som uttalar sig i media glömmer ofta att godmanskapet består av dessa tre uppdrag. För LSS-gruppen är uppgiften att sköta personens ekonomi den enklaste. De två andra uppdragen är svårare och kräver både personkännedom och kunskap om vad lagen föreskriver, det vill säga: du måste kunna LSS minst lika bra som de beslutsfattare du möter. Här brister de flesta ”professionella” gode män som utses av överförmyndare. De saknar den extra drivkraft som vi anhöriga har.

Diskussionen om att anhöriga inte ska vara god man utan det ska vara professionella ämbetsmän känns oerhört märklig. De uppgifter som inte handlar om pengar är ju viktigast för den här gruppen. För många halvprofessionella som redan idag utses av överförmyndare är uppdraget ofta bara en inkomst, men för oss föräldrar och andra anhöriga är det en livsuppgift! Självklart är att en mor och far eller ett syskon mer än en utomstående vill sitt barns eller syskons bästa! Visst finns det dåliga föräldrar men de är försvinnande få. I de braskande inlägg som media tagit upp om förskingring, ser jag inte att det rör anhöriga gode män. Varför de då pekas ut förstår jag inte. Kan kanske vara att vi jobbar för hårt med de två övriga uppgifterna, så att vi blir besvärliga för kommun och Försäkringskassa? Vår kamp för vårt barn/syskon pågår alltid.

Det som skrämmer mig är att ingen av de ansvariga verkar fundera på annat än ”att förvalta egendom”, trots att även de borde veta att de två andra uppgifterna är viktigare för LSS-gruppen.

Vad som också upprör mig är att god mans status bland kommunens tjänstemän har blivit så låg. De kallas inte ens till beslutsmöten och deras roll som ansvariga bortses ofta ifrån. Om detta beror på att tjänstemännen bara fokuserar på på kostnader, eller att de bara inte förstår eller bryr sig, vet jag inte.

Vi behöver prata mer om de övriga två uppgifterna i godmanskapet, som är svåra och där samverkan är viktigast. Där alla parter bör fundera extra på de svåra situationer där brukaren/huvudmannens rätt till självbestämmande ska beaktas. Brukaren är inte omyndig!

Läs mer

Fler artiklar på HejaOlika om god man

Publicerad: 2018-01-08

Av: Harald Strand

Nyckelord: Harald Strand, LSS, debatt, god man, gode man, opinion

Annons

Annons för Etac

Annons

Annons för Humana


2 reaktioner på ”Behöver vi God man?”

  1. Thomas Juneborg

    Håller med dig Harald
    Jag håller med dig Harald. Jag har blivit så luttrad vid det här laget att man misstänker starkt att det här handlar om helt andra saker än att säkra ”rättssäkerheten” för berörda personer där anhöriga är goda män.

    Samma ord som för övrigt återkommer gång på gång när grova övertramp mot LSS-gruppen från stat och kommuner ska legitimeras. ”Vi vill ha större rättssäkerhet”…

  2. Bra som vanligt av Harald…
    Bra som vanligt av Harald. Jag skulle gärna lämna bort ekonomidelen av god manskapet till en revisor. De andra två delarna är viktigast för min son.

Kommentarer är stängda.