Funktionsnedsättning? Då är du utan skydd i nästa kris

Svensk krisberedskap för personer med funktionsnedsättning är under all kritik. Det bekräftas nu i en stor undersökning från Myndigheten för delaktighet, MFD.
MFD föreslår flera åtgärder som man vill att regeringen initierar.

LÄS ÄVEN:
DHR om krisbroschyren: Än en gång exkluderas vi

Tydligt att beredskapen måste stärkas

”Kunskapsunderlagen visar tydligt att krisberedskapen behöver stärkas. Som krisberedskapen ser ut idag kan inte samhället garantera att personer med funktionsnedsättning får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda under en kris”, skriver MFD i rapporten som publicerades 10 februari 2025.

Resultaten är inte oväntade. Funktionsrättsrörelsen har flera gånger försökt få uppmärksamhet för brister i krisberedskapen, men mötts av tystnad.

När HejaOlika har försökt få kommentarer från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har även det mötts av tystnad. MSB har exempelvis inte velat svara på hur status är för skyddsrummens möjlighet att ta emot personer med funktionsnedsättning.

LÄS ÄVEN:
Nödrop om krisberedskap möts åter av tystnad

MFD såg oron, och drog igång undersökning

MFD uppger att många med funktionsnedsättning har hört av sig med frågor och oro kring vad som kommer att hända med dem vid nästa kris.

”Av detta skäl bestämde vi oss för att göra en första kartläggning av hur det svenska krisberedskapsarbetet idag klarar av att inkludera ett funktionshindersperspektiv. Resultatet är nedslående och kräver åtgärder”, skriver Malin Ekman Aldén, generaldirektör.

MFD konstaterar att Sverige inte har något funktionshindersperspektiv när det gäller att samordna förebyggande arbete och reaktiva åtgärder.

Sverige har inte heller någon effektiv kommunikation i risk- och katastrofsituationer för personer med funktionsnedsättning. Särskilt åsidosatta är personer med intellektuella, neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar och personer med neurodivergens.

MFD:s rekommendationer

Vad behöver då göras? MFD har främst tre rekommendationer:

1. Uppdrag om granskning av kommunal krisberedskap för personer med funktionsnedsättning

MFD rekommenderar att regeringen ger en statlig myndighet i uppdrag att granska hur väl kommunerna inkluderar ett funktionshindersperspektiv i sitt arbete med krisberedskap och civilt försvar.

2. Uppdrag om metodstöd för kommuner

MFD rekommenderar att regeringen ger MSB i uppdrag att tillsammans med MFD ta fram metodstöd till kommuner om krisberedskap och civilt försvar för personer med funktionsnedsättning. Ett sådant uppdrag kan även inkludera regionernas roll och verksamhet.

3. Uppdrag om att kartlägga krisberedskap ur ett funktionshindersperspektiv

Myndigheten för delaktighet rekommenderar regeringen att ge MFD i uppdrag att genomföra en fördjupad kartläggning om krisberedskap för personer med funktionsnedsättning.
I uppdraget bör det ingå att undersöka hur regionernas krisberedskap är anpassad för personer med funktionsnedsättning. Syftet är att utveckla en robust lokal och regional krisberedskap som utgår från hela befolkningens behov.

Funktionshinder glöms bort i kommunernas krisberedskap

Så här beskriver MFD läget i kommunerna idag:

• Kommunernas krisberedskap brister ofta i att ta hänsyn till de behov och förutsättningar som personer med funktionsnedsättningar har. När samhället drabbas av kris eller krig behöver alla kommuninvånare nås av relevant information så snabbt som möjligt. De flesta kommuner saknar rutiner eller arbetssätt för att säkerställa detta.
• Förhållandevis få kommuner har en systematisk planering i sin krisberedskap, och har inte heller inkluderat funktionshindersperspektivet på ledningsnivå.
• Beredskapsansvariga saknar ofta kunskap om funktionshindersfrågor och vilka behov personer med funktionsnedsättning har, medan de som ansvarar för funktionshindersfrågor har begränsad kunskap om krisberedskap. Samarbete mellan dessa grupper i kommunen är ovanligt, och de har dålig insikt i varandras expertområden.
• Kommunernas krisberedskap fokuserar mest på de som redan får stöd enligt LSS eller socialtjänstlagen. Det saknas ofta rutiner för att identifiera behoven hos personer med funktionsnedsättning som bor hemma utan kommunala insatser.
  Ett sätt för kommunerna att lära känna invånarna bättre är att aktivt involvera personer med funktionsnedsättning i krisberedskapsarbetet, men det är sällan som kommuner vänder sig till funktionshindersorganisationer för att hämta kunskap och nya insikter.
• Många beredskapssamordnare fokuserar på fysiska funktionsnedsättningar, som begränsad rörlighet eller nedsatt syn och hörsel. MFD menar att det är lika viktigt att ta hänsyn till personer som lever med minnessjukdom, ångestsjukdom eller som av andra skäl har svårt att ta till sig och tillämpa information och instruktioner.
• Få kommuner har ett intersektionellt perspektiv i sin krisberedskap. Ett sådant perspektiv innebär att kommunen tar hänsyn till hur olika faktorer samverkar och påverkar människors utsatthet vid kriser. Dessa faktorer är bland annat: kön, ålder, etnicitet, socioekonomisk status och funktionsnedsättning. Många kommuner uppger att de arbetar med flera av de perspektiven, men var för sig. Kommunerna upplever ofta en så kallad perspektivträngsel, där olika behov och perspektiv kolliderar.
• Vid större samhällskriser öppnar kommuner trygghetspunkter där invånare kan få värme, ladda mobilen, hämta dricksvatten och ibland mat. Eftersom kommuner sällan gör behovsanalyser av trygghetspunkterna, kan de sakna rätt anpassningar för personer med funktionsnedsättning.

Så ser oron ut för personer med funktionsnedsättning

Så här beskriver MFD hur personer med funktionsnedsättning upplever krisberedskapen:

• Många personer med funktionsnedsättning känner oro för att inte kunna larma vid akuta nödsituationer, som sjukdom, brand eller terrorattentat.
• Det finns också rädsla för att missa viktig information vid olyckor, strömavbrott eller naturkatastrofer.
• En annan oro är att bli övergiven eller inte få den hjälp man behöver i tid.
• Om el- eller mobilnätet slås ut, hur ska man kunna nå familjemedlemmar, vården eller räddningstjänsten? Många behöver speciella hjälpmedel för att kunna kommunicera, och dessa kan sluta fungera vid strömavbrott.
• Många personer med rörelsehinder är osäkra på om de kan komma ner till skyddsrummen om det behövs.
• Andra oroar sig för hur de ska få sina livsviktiga läkemedel och hjälpmedel vid en kris.

LÄS ÄVEN:
Så förbereder du assistansen för nästa kris

Fler artiklar om krisberedskap för personer med funktionsnedsättning