Ökande klyftor inom assistans: Barn till högutbildade får 29 procent mer

Behov, inte bakgrund, ska avgöra rätten till personlig assistans. Verkligheten ser annorlunda ut.

Barn till högutbildade föräldrar får nästan 30 procent mer personlig assistans än barn till föräldrar med lägre utbildning, enligt forskare vid Lunds universitet.

Barn med cerebral pares

Forskarna har följt nästan 5000 barn med cerebral pares, CP, födda 2006–2015, via dels kvalitetsregistret CPUP, dels information från Försäkringskassan.

– Barn vars föräldrar hade lägre utbildning beviljades personlig assistans mer sällan och fick dessutom färre timmar när stöd beviljades. Det pekar på en systematisk ojämlikhet i välfärdssystemet, trots att personlig assistans ska vara behovsbaserad och lika för alla, säger Johan Jarl som lett studien till webbtidningen Vetenskap & hälsa.

LÄS ÄVEN:
Guide: Hur får man personlig assistans?

Låg utbildning försvårar ansökan

Forskarna bedömer att en förklaring till ojämlikheten kan vara att låg utbildning gör det svårare att kämpa för barnets rätt till personlig assistans.

De menar att dagens system kan behöva ses över, om det är så att rätten till assistans avgörs av hur väl man skriver ansökan, samlar intyg och hittar rätt i systemet.

– Det är inte överraskande att föräldrar med högre utbildning och resurser oftare får stöd, eftersom de förmodligen har bättre kunskap om systemet och större möjligheter att driva sina ärenden, säger Johan Jarl.

Ur rapporten

Texten nedan är kopierad från forskarnas rapport och här översatt från engelskan med AI.

De mest framträdande skillnaderna återfanns i omfattningen av den beviljade personliga assistansen. Jämfört med gruppen med enbart obligatorisk skolutbildning beviljades gruppen med gymnasieutbildning 15 % fler timmar personlig assistans per månad för sitt barn med CP. Gruppen där en förälder hade högskole- eller universitetsutbildning beviljades 17 % fler timmar per månad, medan gruppen där båda föräldrarna hade högskole- eller universitetsutbildning beviljades 29 % fler timmar per månad.
…
När funktionsnedsättning dessutom sammanfaller med begränsad tillgång till personlig assistans och låg utbildningsnivå hos föräldrarna skulle detta kunna skapa en ”trefaldig börda” som undergräver barnets sociala integration och välbefinnande. Det lägre stödet till barnet med funktionsnedsättning kan även påverka föräldrarna; omsorgskraven som är förknippade med funktionsnedsättning kan begränsa en förälders deltagande på arbetsmarknaden (Kleven, Landais, & Søgaard 2019; Asuman et al. 2025) och försämra deras psykiska hälsa (Asuman, Ásgeirsdóttir, & Jarl 2025). För föräldrar med enbart obligatorisk skolutbildning, som redan kan ha en osäker ställning på arbetsmarknaden, kan behovet av att tillhandahålla ytterligare omsorg på grund av begränsad tillgång till personlig assistans försämra de ekonomiska förhållandena och minska deltagandet på arbetsmarknaden. Vidare kan den samlade belastningen av socioekonomisk utsatthet och mindre stöd för att hantera omsorgskraven ytterligare försämra föräldrarnas hälsa och, i förlängningen, minska barnets välbefinnande.
…
Högutbildade föräldrar kan ha bättre förutsättningar att navigera i ansökningsprocessen och effektivt föra fram sitt barns behov av stöd. Tolkningen av lagen har förskjutits mot en medicinsk förståelse av funktionsnedsättning som betonar brister snarare än delaktighet (Brennan et al. 2016). Följaktligen kan gruppen med enbart obligatorisk skolutbildning möta större svårigheter att förstå komplex medicinsk terminologi och att kommunicera sitt barns behov inom systemet. Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen i Sverige under de senaste årtiondena meddelat ett flertal avgöranden i syfte att klargöra vad som utgör grundläggande behov, vilket har minskat antalet mottagare av förmånen (SSIA 2020). Det är därför möjligt att förmågan att förstå det föränderliga rättsliga ramverket har blivit allt viktigare, vilket i oproportionerligt hög grad påverkar föräldrar med enbart obligatorisk skolutbildning och potentiellt bidrar till den observerade trenden med ökande ojämlikheter. I linje med detta visade en studie att färre timmar personlig assistans beviljas för aktiviteter relaterade till delaktighet i Sverige (von Granitz et al. 2022), vilket kan tyda på att förmågan att effektivt argumentera för stöd till fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter har blivit ännu viktigare. Denna utveckling belyser hur komplexa förfaranden och rättslig tolkning kan skapa strukturella hinder för jämlik tillgång till personlig assistans.
…
De skillnader som observerades mellan olika nivåer av föräldrarnas utbildning är oroande och kan återspegla strukturella hinder som undergräver rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Personlig assistans är enligt lag avsedd att beviljas utifrån behov snarare än socioekonomisk bakgrund, men våra resultat visar att barn till föräldrar med lägre utbildningsnivå får avsevärt färre timmar av stöd än barn till föräldrar med högre utbildningsnivå. Detta väcker viktiga frågor om jämlikheten och transparensen i ansökningsprocessen och tyder på att sociala och utbildningsmässiga resurser kan påverka tillgången till förmåner. Under de senaste årtiondena verkar politiska åtgärder och rättsliga avgöranden som syftat till att begränsa den totala kostnaden för personlig assistans ha sammanfallit med ökande ojämlikheter för barn till föräldrar med enbart obligatorisk skolutbildning. Sådana mönster pekar på systemiska faktorer, snarare än individuella skillnader i behov, som påverkar vilka som har möjlighet att få stöd.
…
Att säkerställa att personlig assistans är lika tillgänglig oavsett utbildningsnivå och socioekonomisk nivå är därför inte bara en fråga om administrativ rättvisa, utan också en fråga om att upprätthålla de mänskliga rättigheterna för barn med funktionsnedsättning, i enlighet med Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att åtgärda dessa strukturella ojämlikheter är avgörande för att främja fullt deltagande, social inkludering och välbefinnande för såväl barn med funktionsnedsättning som deras familjer.