Vad innebär det för den enskilde om staten tar över all assistans?

Gunilla Malmborg presenterar LSS-utredningen som just nu är ute på remiss. Bilden från januari 2019 då utredningen överlämnades till regeringen. Foto: Linnea Bengtsson.

Ska staten ta över hela ansvaret för personlig assistans? De närmaste veckorna måste remissinstanserna säga ja eller nej till LSS-utredningens förslag om statligt huvudmannaskap. Men hur funkar det idag, då stat och kommuner delar på ansvaret? Och vad skulle ett förstatligande betyda för enskilda assistansanvändare? Anna Barsk Holmbom reder ut det för oss.

LSS-utredningen som nu är ute på remiss föreslår ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. M, V och Kd har därutöver gått ut med att de kräver att det ska genomföras under nuvarande mandatperiod, dvs före valet 2022.

Idag delat ansvar

Idag ser systemet ut så att en person kan beviljas statlig assistansersättning enligt Socialförsäkringsbalkens 51:a kapitel, om personen tillhör någon av de tre personkretsar, som är grunden för att få någon som helst LSS-insats, och om personen har grundläggande behov överstigande 20 timmar per vecka.

Biträde av personlig assistans, eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans kan beviljas av kommunen till den som tillhör personkretsen och som har grundläggande behov men inte så omfattande att statlig assistansersättning kommer i fråga. Det finns inte något ”golv” inskrivet i lag, men i enlighet med de domar som finns på området är det vanligen svårt att beviljas kommunal assistans om inte de grundläggande behoven uppgår till i vart fall över 6 timmar i veckan.

Om en person är beviljad statlig assistansersättning betalar personens hemkommun de 20 första assistanstimmarna varje vecka till staten.

Personkretsarna

Personkretsarna i LSS ser ut så här:

För att tillhöra personkrets 1 ska man ha en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

För att tillhöra personkrets 2 ska man ha ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller

För att tillhöra personkrets 3 ska man ha andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Grundläggande behov

Som grundläggande behov räknas hjälp till personer som på grund av sin stora och varaktiga funktionsnedsättning behöver assistans med andning, personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om personen. Hjälp med andning och/eller sondmatning ses som grundläggande behov i sin helhet. För övriga grundläggande behov räknas bara den tid det tar att tillgodose själva det grundläggande behovet , t ex att klä på sig plagg av integritetskänslig karaktär men inte ytterkläder, föra maten till munnen men inte skära den.

LSS-utredarens förslag…

Kostnadsuträkningarna och konsekvensanalysen i LSS-utredningens förslag om ett förstatligande byggde på ett helt ”paket” med förslag. I korthet kan det beskrivas så här:

1. Barn skulle inte längre få assistans utan en ny, kommunalt finansierad och utförd insats, ”personligt stöd till barn”.

2. Personer över 16 år som har en psykisk funktionsnedsättning och har omfattande behov av hjälp som förutsätter ingående kunskaper om honom eller henne (i praktiken har det som kallas för utmanande beteende”) skulle få en ny, kommunalt finansierad och utförd insats, Förebyggande pedagogiskt stöd. I den var det tänkt att både aktiv tillsyn och praktisk hjälp skulle kunna ingå.

3. Personlig assistans skulle bara beviljas personer över 16 år med fysiska funktionsnedsättningar. Det lades också ett förslag om en schablon på 15 timmar i veckan för övriga behov som utredningen bedömde skulle verka återhållande på antalet beviljade timmar. En person med både fysiska funktionsnedsättningar och utmanande beteende beroende på en psykisk funktionsnedsättning skulle kunna välja mellan assistans och den nya insatsen men behovet av tillsyn för att minska ett utmanande beteende skulle man inte få timmar för genom assistansen.

4. För personer som tillhör personkretsen, inte får assistans eller någon av de två andra insatserna och inte bor i bostad med särskild service men som behöver stöd i den dagliga livsföringen eller utanför hemmet föreslogs en ny kommunalt utförd och finansierad insats, ”personlig service och boendestöd”.

… skulle minska kostnaderna

Med dessa förslag skulle kostnaderna för den personlig assistansen minska. Utredningen räknade med att av de som år 2017 hade statlig assistansersättning, 14 914 personer, skulle 80%, 11 931 behållit assistansersättningen. Av dem som var beviljade kommunalt beslutad assistans, vid den tiden 4 750 personer, bedömdes 74% eller 3 515 personer bli beviljade assistansersättning.

Kritiserade förslag togs bort

När sedan regeringen, långt om länge, beslutade sig för att skicka ut utredningens förslag på remiss så bestämde man sig för att ta bort de mest kritiserade förslagen. I det brev som skickades ut till alla remissinstanser står det så här:

I betänkandet föreslås en ny insats till barn. Regeringen vill dock inför remitteringen understryka för remissinstanserna att även barn ska ha rätt till statlig personlig assistans också i framtiden.

I betänkandet föreslås en stödform som kallas förebyggande pedagogiskt stöd, för personer med stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning. Regeringen vill inför remitteringen understryka att denna målgrupp är i särskilt behov av kompetent och professionellt stöd också genom statlig personlig assistans och att alla eventuella förändringar för målgruppen måste leda till tydliga förbättringar.
Regeringen har den 23 januari 2020 tillsatt en utredning som bland annat har för avsikt att stärka rätten till assistans för egenvård och tillsyn (dir 2020:3). Det innebär bland annat stärkt rätt till assistans för personer med psykiska funktionsnedsättningar och att de även fortsättningsvis ska ha rätt till statlig personlig assistans.

I betänkandet föreslås vidare att den som har rätt till personlig assistans ska beviljas en schablon på 15 timmar i veckan för andra personliga behov. Individens behov av stöd och möjlighet att leva ett liv som alla andra ska alltid vara styrande för förändringar inom LSS och assistansersättningen, vilket innebär att regeringen därför inte avser att gå vidare med förslaget om schablon med den omfattning om 15 timmar per vecka som föreslås.

Remissen omfattar därför inte de förslag som handlar om att begränsa möjligheterna till assistans för barn och för personer med stor och varaktig funktionsnedsättning, samt förslaget om en schablon om 15 timmar för andra personliga behov för personer med assistans.

Förstatliga eller inte?

Frågan är därför vad som händer med förslaget om förstatligande av assistansen. Troligen kommer det att krävas nya beräkningar för att se om det krävs skatteväxlingar mellan kommun och stat. Och vill regeringen ta över assistansen utan förändringar?

Omprövningar återupptas?

Ett orosmoln är vad som händer om man förstatligar assistansen och därmed också påbörjar omprövningar. I förslaget till övergångsregler som presenteras i LSS-utredningen står det att under tiden den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2024 ska de som har ett beslut om personlig assistans eller assistansersättning ha möjlighet att antingen ansöka om sådan ersättning på nytt eller vända sig till kommunen och ansöka om någon av de nya insatserna i lagen om stöd och service åt vissa personer med funktionsnedsättning.

Alla beslut om assistans fattade före den 1 januari 2022 föreslås upphöra att gälla den 1 januari 2025. Det många är oroliga för är att omprövningarna kommer att leda till att många kommer att förlora sin assistans eftersom ingenting positivt har hänt när det gäller hur man beräknar grundläggande behov.

Nytt behovsbegrepp kan införas

I LSS-utredningen föreslås att man tar bort begreppet grundläggande behov men man vill däremot införa ett nytt begrepp, praktiska, privata och integritetskänsliga behov, som ska vara det som ger rätt till assistans. Det förstärker att det inte är HELA behovet som ska ge rätt till assistans utan bara vissa delar av det.

Det föreslås visserligen också att det inte ska finnas något golv på hur många timmar av dessa privata och integritetskänsliga behov som krävs för att en person ska beviljas assistans men domstolspraxis lär ligga kvar, så mest troligt är att det i praktiken blir ett golv på ca 6-7 timmar.

Oro för den nya insatsen

De som då inte beviljas den nya statliga assistansen har ingen kommunal assistans att falla tillbaka på utan då bygger det på att den nya insatsen om personlig service och boendestöd har sjösatts. Det finns naturligtvis en stor oro för att den insatsen inte kommer att ge ett lika gott stöd och att valfriheten begränsas.