De nya institutionerna
KRÖNIKA. Institutioner är inte nödvändigtvis hus eller byggnader i fysisk bemärkelse. Det kan lika gärna ligga i osynliga strukturer. I sättet att se på människovärde, skriver Wenche Willumsen.
KRÖNIKA. Institutioner är inte nödvändigtvis hus eller byggnader i fysisk bemärkelse. Det kan lika gärna ligga i osynliga strukturer. I sättet att se på människovärde, skriver Wenche Willumsen.
KRÖNIKA. Jag tillhör dem som anser att bilderböcker har en viktig roll att spela. De ska bilda, utan att utbilda. De ska ge barn chansen att träffa människor som de inte möter i sin vardag.
KRÖNIKA. Att förutspå framtiden kan ingen – men att förutse sin dag eller vad man kommer hem med från affären, det kan de flesta. Jag har kommit hem med hundar, katter, någon annans skor… utan att kunna förklara hur det gått till.
KRÖNIKA. Kvinnan bakom disken ser mig inte trots jag dundrar in med min permobil. Hon är djupt koncentrerad i sina papper. Jag säger hej, hon svarar mig inte, jag säger återigen hej. Vår gästkrönikör Rebecca Segerberg berättar om dagen hon slutade ”ta skit” och startade företaget Underbara Lingon.
Dagen då jag blev diagnosticerad med cancer, blev jag döende. Något vi alla är sedan födseln, men som jag lyckats förtränga. Orden aggressiv äggstockscancer tog tid att landa inom mig, men i takt med att jag tog det till mig, blev livet allt mer bländande vackert.
”Ett lyckligt liv är bara en kedja av lyckliga ögonblick, men de flesta människor tillåter inte det lyckliga ögonblicket eftersom de är så upptagna med att försöka skaffa ett lyckligt liv.” Abraham-Hicks
KRÖNIKA. Elisabeth Sandlund skriver om att hennes dotter Ulrika äntligen får stå i centrum och själv berätta sin historia, tack vare sin älskade Ipad. Men berättelsen har en baksida. Det är svårt att få personal på gruppboendet att ta till sig tekniken. ”Vi förstår ändå vad hon vill”, är en av invändningarna.
KRÖNIKA AV NINNIE WALLENBORG. Det är eftermiddag och dags för min sjuårige son Liam att göra sin läsläxa. Han sitter på armstödet på min permobil och i mitt knä sitter lillasyster Alma som nyss fyllt fyra. Hon lyssnar intresserat när storebror läser med stor inlevelse.
GÄSTKRÖNIKA. Känslan av samhörighet och gemenskap. Den känslan är helt underbar och ger sådan lycka i kroppen. Det kände jag första gången jag och min familj fick träffa andra familjer i liknande situation som vi.
De flesta av oss strävar efter att bli lyckliga. Det är det svar som man oftast får när man frågar folk vad de egentligen vill uppnå i livet. De vill bli lyckliga!
Men för mig är det nåt som skorrar när jag hör det.
Vi använder cookies på denna webbplats. Läs mer i vår data- och integritetspolicy.