YVONNE OCH SÖREN OLSSON. Många av oss upplever att livet ofta är en smärtsam tillvaro, även om vi kan gå med på att det finns undantag då vi mår ganska bra. Men hur förhåller det sig egentligen – är det verkligen så? Eller är det ett omedvetet val vi gör, när vi fokuserar på det mörka och det som orsakar smärta?
När Gunilla Kvist blev mamma för 13 år sedan blev livet inte riktigt som hon hade tänkt sig. Hennes dotter hade ett medfött syndrom med flera funktionsnedsättningar. Nu startar hon en kurs i sorgbearbetning.
Vilka riktlinjer har vården för livsupphållande behandling? Och vem är det som bestämmer? Svar finns i Svenska Läkarsällskapets etiska riktlinjer från år 2007 och i Socialstyrelsens föreskrifter från 2011 om att ge eller inte ge livsuppehållande behandling.
Tårarna rinner sakta, sakta ned för hennes kinder. Hon stryker bort dem med sina fingertoppar, vartefter. I soffan hemma i vardagsrummet i Borstahusen utanför Landskrona, med utsikt över fiskeläget, hamnen, havet och den danska kusten, berättar Cristina Husmark Pehrsson historien om sin yngste son Linus 33-åriga liv.
Du kanske har läst om henne i DN eller sett henne i Sofias änglar på teve. Möt Elisabeth Ollas Mattsson, som har obotlig cancer och ägnar sin sista tid åt att förbereda sina söners, och i synnerhet sin yngsta sons, framtid.
Fotoprojektet Essence Vitae, som fotograferat Elisabeth Ollas Mattsson med familj, erbjuder gratisfotograferingar till familjer i hela landet där en familjemedlem har en oviss framtid.
Jennie Johansson gick med för ett år sedan. Nu är hon en av ambassadörerna för projektet.
Den lilla pojken med mörkt lockigt hår och kluckande skratt hade överraskat alla. Efter ett år på Lilla Erstagården var han så stark och stabil att han inte längre behövde vård i livets slutskede. Han skulle flytta hem. Men en vanlig infektion med feber och rossel satte stopp för alla planer. På morgonen den 25 januari tog Bruno sitt sista andetag, lugnt och stilla.
Pang! Bruno Cabrera Johannisson, 2 år, kluckar av skratt när storasyster Freja smäller i garderobsdörrarna inne på rummet på Lilla Erstagården. När mamma Josefine ser samspelet, glittrar ögonen till och hon håller ännu hårdare om sin lilla pojke, vars framtid är mycket oviss.
Här är historien om Levi, som vid förlossningen återupplivades och därefter kämpade tappert i femton månader, innan hans kropp till slut gav upp. Mamma Johanna och pappa Marcus vill här dela med sig av sina upplevelser, för att hjälpa andra i liknande situation.
Ann Edner, överläkare och medicinskt ansvarig på Lilla Erstagården i Nacka utanför Stockholm: ”Vi bolstrar runt familjen för att de ska klara den här outhärdliga situationen lite bättre. Det handlar om att göra dagen idag så fin som möjligt, att få tid att ta vara på tiden som är kvar.”
Fyll i namn och epostadress så får du HejaOlikas nyhetsbrev ca en gång per vecka utan kostnad.