Annons
Annons för Humana

”Assistansföretag säger upp kunder de haft i flera år”

Assistansanordnare tvingas säga upp avtal med mångåriga kunder med stora behov när assistansersättningen inte längre täcker kostnaderna.

– Företag uttrycker en enorm frustration över att man faktiskt behöver säga upp kunder som man har haft i många år men där assistansen inte längre går ihop, säger Patrik Silverudd, näringspolitisk expert hos Vårdföretagarna.

Han bedömer att pressen på anordnarna ökar under 2027 och kommunerna har alltför låg beredskap för att ta över assistansen.

Slopa kommunernas tidsbegränsade assistansbeslut

DEBATTARTIKEL. De flesta kommuner tidsbegränsar regelmässigt sina assistansbeslut, trots att den assistansberättigade alltid har en varaktig funktionsnedsättning. En varaktig funktionsnedsättning…

Intervjun på video:

 

Nedan är en transkribering av videointervjun med Patrik Silverudd, Vårdföretagarna, från den 19 november 2026, i samband med Vårdföretagarnas seminarium om läget inom personlig assistans. Texten är lätt redigerad för att underlätta läsning. Vi rekommenderar dock att du ser videon.

Få kommuner är redo att ta över all personlig assistans

HEJAOLIKA: Ni har gjort en enkät bland kommunerna om vilken beredskap de har för att ta över personlig assistans om privata anordnare försvinner. Hur ser det ut?

PATRIK SILVERUDD: Man kan väl enkelt sammanfatta det med det som rapporten heter – ”Få kommuner är redo att ta över all personlig assistans”. Det finns en ganska liten beredskap för risken att många privata och idéburna utförare behöver lämna branschen på grund av den mångåriga underfinansieringen av assistansen.

Ni har också kommit fram till att två av tre privata utförare överväger att lämna assistansen.
– Ja, vi gjorde en medlemsundersökning i våras där vi ställde frågan. Och då sa ju 75 procent ungefär att man i år räknar med att gå med underskott eller ett litet överskott. Och att om ersättningen inte höjs för kommande år så sa två av tre att man kraftigt överväger att behöva lämna branschen. Antingen att man säljer eller att man kanske tvingas i konkurs helt enkelt.

Och vad händer i kommunerna i så fall?
– Ja, man kan väl enkelt konstatera att många kommuner kan naturligtvis ta emot en eller tre två assistansbrukare utan att kommunen går under. Men om man tvingas ta över väldigt många på en gång eller under väldigt kort tid så kommer det naturligtvis med stor sannolikhet leda till både kaos och till väldigt höga kostnader på både kort och på lång sikt för kommunerna.

Och vad tänker kommunerna om detta? Vad gör de?
– Det är relativt få kommuner som överhuvudtaget har tänkt. När vi har fått svar av drygt 80 kommuner så är det bara tre kommuner som har gjort en egen beräkning alls. Och huruvida den beräkningarna är korrekta eller inte det återstår att se. Men vi kan konstatera att om alla de privata och idéburna tvingas bort från branschen då kommer merkostnaderna för kommunerna öka med 10 miljarder eller mer.

Är det så att kommunerna tänker att regering och riksdag kommer att lösa det här? Att man kommer att höja assistansersättningen så att de inte behöver ta över assistansen?
– Vi lyssnade alldeles nyss på Annika Wallenskog som konstaterade att eftersom det är en så liten del av assistansen som utförs av kommunerna idag så är inte assistansdrift en stor fråga för dem idag. Men det man inte tänker på i kommunerna är ju att om de tvingas gå från var sjunde användare idag, till sex av sju eller sju av sju användare inom sina verksamheter deras verksamhet att explodera i volym. Och då kommer också kostnaderna att tvingas upp väldigt mycket.

Hur kommer det se ut för, assistansanvändarna till exempel, om detta sker?
– Ja, det här oroar ju väldigt många av våra medlemmars användare. Men jag vet ju att även IfA [Intressegruppen för assistansanvändare] till exempel har uttryckt stark oro för att det här självbestämmandet, vem som ska komma hem till mig kommer att riskerar att minska kraftigt om kommunen tar över. Det finns ju skäl till att bara var sjunde assistansanvändare väljer kommunen idag. Och en sådan är att man ofta upplever att man inte har samma självbestämmande när man har kommunen som utförare.

 

Hoppas på en lösning i budgetförhandlingarna

När budgetpropositionen släpptes [12 november] och den visade sig innehålla 1,5% i uppräkning istället för kanske 3% om man hade följt lönerna. Vad var er reaktion då?
– Eftersom det var en övergångsbudget som ska hålla sig till ungefär samma saker som man hade förra året så var vi ju inte förvånade.

– Men vi hoppas ju nu att de partier i riksdagen som faktiskt vill rädda den personliga assistansen ska hitta vägar fram i budgetdjungeln och i regeringsbildningsförhandlingarna, och att man tar assistansfrågan på allvar och faktiskt får till en annan budget som ska tas i riksdagen.

– Om detta inte görs, ja då är det naturligtvis ser det mycket mörkare ut för kommande år. Försäkringskassan har ett uppdrag till första mars att ta fram förslag på hur assistansersättningen borde se ut. Det finns också naturligtvis möjlighet att göra extra budgeteringar under året som kommer.

– Det handlar ju inte om för staten handlar det inte om att tillskjuta tio miljarder man behöver tillskjuta kanske 1,2-1,5 miljarder för att åtminstone inte ytterligare försämra det ekonomiska läget för assistansanvändarna.

– När Vårdföretagarna före valet frågade om man vill ha en indexering till exempel så säger sju av åtta partier att man vill ha det. Och att man vill ge rimliga villkor för assistansen. Någonstans måste vi också ställa politikerna från höger till vänster till ansvar för det de lovar.

Hur kan man göra det? Och när?
– Ja, det är ju lite svårt att se hur mycket mer vi egentligen kan göra när vi både från Vårdföretagarna från de ideellas organisation Fremia, från SKR, från funktionsrättsrörelsen, till och med från patientorganisationer och brukarrörelsen är helt eniga och berättar detta utifrån lite olika perspektiv till landets alla politiker. Om de inte lyssnar då, det är lite svårt att se vad mycket mer skulle vi kunna göra egentligen.

 

Så vad tänker du om 2027, hur kommer det att landa?
– Jag vet ju att mina medlemmar har ju redan lagt sina budgetar för kommande år. De räknar med 1,5 procent. Man kommer att försöka gneta på. Det återstår att se i slutet på året hur det har gått. Man kanske överlever ett år till.

– Vi ser att den allt lägre ersättningen i relation till kostnaderna drabbar själva assistansen. De första åren så kunde man balansera och man kapade administration och så vidare. Det finns inte så mycket administration att kapa längre.

– Det man tar bort är ju introduktionsutbildningar och introduktionsprogram som anhöriga kanske får hjälpa till med. Man har inte råd att göra någonting. Vi kan ju se att den låga ersättningen har nu kommit ner till en sådan nivå så att man får allt svårare att göra saker. Det är svårare att gå på en Bajenmatch för du har inte råd, du måste betala assistentens biljett själv för att man ska kunna ta med sig en assistent.

– Vi har assistanser som inte längre går runt. Där säger man upp brukarna hos många av utförarna. Det finns en stor risk att vi ser någon av våra kooperativ gå omkull till och med. Vi har länge ropat på vargen i branschen från alla håll. Men nu är vargen här och det måste politikerna förstå.

Vad händer med kunder som är ”olönsamma”?

När en assistansanordnare har sparat in allt som går att spara in – vad är det då som händer i verksamheten? Säger man då upp kunder som så att säga inte är lönsamma, eller vad händer?
– Ett företag måste gå runt. Även andra organisationer måste i förlängningen faktiskt också gå runt, även om man inte har ett vinstintresse. Man kan konstatera att man har effektiviserat administrationen, man har i princip tagit bort all utbildning, man försöker verkligen få ner alla kostnader som inte berör assistansen direkt.

– Vi kan ju inte bedriva assistansen mer effektivt tidsmässigt. Vi kan inte bedriva en assistanstimme på 55 minuter. Det funkar ju inte så. Tvärtom. Det är ju så att om man nu skulle få för sig och dra ner på det sättet då skulle man bli av med tillståndet och dessutom inte få betalt för 55 minuter ens en gång.

 

De kunder som då ses som ”olönsamma” för ett assistansbolag, vad händer med dem?
– Än så länge kan vi inte se att det skett en jättestor överflyttning till kommunerna. Istället så vänder [uppsagda kunder] sig till andra bolag eller till andra kooperativ, till exempel.

– Men i förlängningen så kommer många av de här bara att kunna tas om hand av kommunerna. För de kan alltid backa upp med mer pengar från andra verksamheter och fylla ut kostnaderna. Men det kan inte ett bolag göra på samma sätt.

Vad tänker du om utvecklingen att det blir svårare för assistansutförare att ha kunder, användare, som har extra stora behov?
– Jag pratar med medlemmar varje vecka som uttrycker en enorm frustration över att man faktiskt behöver säga upp kunder som man har haft i många år men där assistansen inte längre går ihop. Och det är ju naturligtvis frustrerande. Och du kan också tappa medarbetare som har jobbat länge och som är jättebra som personliga assistenter. Men där löneläget och annat inte möjliggör att du kan att du har råd att behålla dem.

Med 1,5 procent i uppräkning 2027, kommer det här problemet att växa då?
– Ja, absolut. Det kommer att bli ännu tajtare kommande år. Det är ställt utom allt tvivel, säger Patrik Silverudd.

Valter Bengtsson
Foto: Linnea Bengtsson.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *