Ulf Kristerssons tal ökar oron för funktionsrättsfrågorna

Statsminister Ulf Kristersson får får massiv kritik för regeringsförklaringen vid Riksdagens öppnande på tisdagen.

Funktionsrättsfrågor lyste med sin frånvaro, vilket väcker oro inför budgetpresentationen den 19 september.

Samtidigt uppger IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, att deras begäran om möte med finansministern har ignorerats. Assistansanvändarnas önskemål har ”bemötts med tystnad”.

Regeringsförklaringen den 10 september 2024 finns publicerad på regeringens webbsida. Här nedan sammanställer HejaOlika kommentarer till Ulf Kristerssons tal. Artikeln kommer att uppdateras.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

LÄS ÄVEN:
Budget 2025: Vad betyder den för funktionsrätten?

”Personer med IF ingår inte i regeringens vision”

Christina Heilborn, förbundssekreterare för Riksförbundet FUB, kritiserar att regeringsförklaringen saknar förslag som handlar om livssituationen för personer med intellektuell funktionsnedsättnings. Det finns ingen skattesänkning för sjuk- och aktivitetsersättning, satsning på kunskap och kompetens inom LSS-verksamheter eller höjd ersättning vid lönebidragsanställning.

FUB skriver vidare i ett uttalande:

I regeringsförklaringen finns många förslag som, enligt regeringens egen formulering, ska gynna ”vanliga människor”. Det är ”vanliga människors” hushållsekonomi som värnas när skatten för arbetande människor och pensionärer sänks. Men de ”ovanliga människorna”, som personer med till exempel sjuk- och aktivitetsersättning, får inga skattesänkningar. Till den gruppen hör många personer med IF. Personer med IF verkar inte ingå i regeringens vision om ett rikare och tryggare Sverige.

Riksförbundet FUB ser positivt på den fortsatta satsningen på äldreomsorgen, men vill poängtera att en sådan satsning är nödvändig även inom LSS. Regeringen behöver satsa på att höja kvaliteten inom LSS-verksamheter för att säkerställa att missförhållanden, övergrepp och omotiverad övermedicinering upphör. Då behövs satsningar på ökad kunskap inom området intellektuell funktionsnedsättning och autism, och på förbättrad kompetens bland personal i LSS-verksamheter.

Regeringen värnar om arbetslinjen och att få ut alla som kan jobba i arbete. Men då behöver arbetsmarknaden öppnas upp för fler. Det finns många personer med IF som vill jobba idag, men som inte har en chans att komma in på arbetsmarknaden. Trösklarna för att få jobb måste sänkas. Till exempel genom att ansökningsprocesserna för lönebidrag utformas på ett enklare sätt för att underlätta för arbetsgivare att ta emot lönebidragsarbetande. De alldeles för låga lönebidragen behöver också höjas – det ska löna sig att arbeta för alla!

”Förvånande att regeringen inte är mer offensiv”

Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige:

– Jag är förvånad att regeringen inte är mer offensiv i regeringsförklaringen. Nu när reformutrymmet är större och vi kommer in på den andra halvan av mandatperioden bör regeringen vara mer tydlig och ha högre ambitioner på områden som har fått stå tillbaka.

– Här gäller det att minska de alltför stora olikheterna i förutsättningarna hos befolkningen. Det gäller exempelvis att öka sysselsättningsgraden hos personer med funktionsnedsättningar som är 52 procent jämfört med 81 procent i hela befolkningen.

– Att minska dessa olikheter är viktiga även inom skola, bostäder, ekonomisk trygghet och folkhälsa för att nämna några områden.

”De som har funktionsnedsättning osynliggörs”

Åsa Strahlemo, ordförande för DHR:

– Vi på DHR känner oro över regeringens regeringsförklaring och budget för 2025. Återigen verkar personer med nedsatt rörelseförmåga och andra funktionsnedsättningar osynliggjorda i de politiska besluten.

– De som lever på sjuk- och aktivitetsersättning får inte ta del av de nya skattesänkningarna, utan drabbas istället av en ”funkisskatt” – vilket förvärrar en redan utsatt ekonomisk situation.

– Trots löften om att stärka vissa delar av välfärden ser vi i praktiken fortsatta nedskärningar. Osäkerheten kring LSS och andra stödinsatser består, och finansministerns vaga uttalanden om att de är ”på radarn” skapar ingen trygghet för framtiden.

– Vi ser även stora luckor i planerna för tandvård, där försämringar för unga aviseras samtidigt som äldre får vänta på förbättringar till 2026.

– Samtidigt är lönebidragen, som är avgörande för att många med funktionsnedsättning ska kunna arbeta, fortfarande kvar på samma nivåer som 2017. Bostadstillägget förblir oförändrat trots ökande boendekostnader, och det finns ingen strategi för att stärka habiliteringsersättningen eller stöd till funktionsrättsorganisationer som år efter år har fått se sina bidrag minska.

– Vi vill också uppmärksamma regeringens vaga besked om rehabilitering och hjälpmedel. Kommer nationella riktlinjer att införas, och kommer personer med funktionsnedsättning att garanteras samma rätt till stöd och hjälpmedel som andra grupper? Personer med funktionsnedsättning har redan sämre hälsa men ändå tillgång till vård av lägre kvalitet – något som borde prioriteras att åtgärda.

– Det är tydligt att det behövs en omedelbar politisk kursändring. Vi efterlyser ett starkt engagemang för att leva upp till FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det handlar inte bara om att nämna dessa frågor i förbifarten – det krävs handling för att säkerställa jämlikhet och delaktighet. Något som Sverige kritiserats för av FN att inte göra i tillräcklig omfattning.

– Vi uppmanar regeringen att visa handlingskraft och inleda en öppen dialog med oss i funktionsrättsrörelsen för att hitta lösningar som gör verklig skillnad. Det är dags att ta funktionsrättsfrågorna på allvar och prioritera ekonomisk trygghet, tillgänglighet, rättigheter och egenbestämda livsmöjligheter för alla.

”Ynkligt om funktionshinderfrågorna”

Christofer Bergenblock (C), ledamot av Riksdagen och socialutskottet:

– Jag tycker att regeringsförklaringen var ynklig kopplad till funktionshindersfrågorna. Statsministern satte ambitionsnivån kring assistansen i form av att den ska ”värnas”, inte att den ska utvecklas eller förbättras. Istället förklarade han att det viktigaste var att bekämpa ”det utbredda fusket” inom assistansen.

– Självklart ska eventuellt fusk bekämpas, men jag blir oerhört trött på all den energi som regeringspartierna lägger på att prata om fusk inom assistansen istället för att prata om hur innehållet kan förbättras.

– Det jag istället hade velat höra om i regeringsförklaringen var hur rätten till assistans kan stärkas, när det blir ett samlat huvudmannaskap, hur rätten till ledsagning kan återupprättas och när tolktjänstutredningen ska genomföras. Tyvärr gavs inte svar på någon av de här frågorna. För mig är det uppenbart att funktionshindersfrågorna inte hör till det som prioriteras av den här regeringen.

”Inget utrymme för funktionsrätt”

Ulrika Westerlund (MP), ledamot av Riksdagen och socialutskottet:

– Som en första reflektion efter att bara ha lyssnat på regeringsförklaringen kan jag konstatera att funktionsrättsfrågorna inte fick något direkt utrymme. Personlig assistans nämndes som något som ska värnas, vilket naturligtvis är positivt; men i samma mening kom också referenser till ”fusket som ska bekämpas”. Det väcker förstås frågor om balansen i regeringens insatser på området.

– Inget sades om höjd assistansersättning och inget konkret sades om exakt hur assistansen ska värnas. Detta måste bevakas framåt.
Vad kommer regeringen göra gällande tillkännagivandet från i våras, finns några konkreta planerade åtgärder överhuvudtaget?

”Nu måste oppositionen trycka på”

IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, skriver på LinkedIn:

”Statministern avgav sin regeringsförklaring och det enda som han nämnde om assistansen var att den måste värnas och det i sammanhanget att kriminaliteten mot assistansen ska beivras. Inget nämndes om att assistansen måste förbättras, stärkas eller utvecklas. Detta bådar inte gott för det nu påbörjade riksmötesåret.

Hittills har IfAs begäran om möte med finansministern bemötts med tystnad, våra påtryckningar om förändringar som behövs kring bland annat behovsbedömningen, föräldraavdrag och statligt huvudmannaskap har inte lett till någon aktiv politisk handling.

Nu är det dags för våra folkvalda att omgående sätta igång arbetet i riksmötet och skrida till handling, och oppositionen måste visa sina starka sidor när det gäller att trycka på för förbättringar då regeringssidan tycks ligga lågt med viljan att förbättra situationen för assistansberättigade.”

LÄS ÄVEN:
Bortsorterade? Nödrop om assistans når inte finansministern