Bortsorterade? Nödrop om assistans når inte finansministern

Viktig information når aldrig fram till finansminister Elisabeth Svantesson (M).
Regeringskansliet sorterar bort vissa brev som skickas till henne, till exempel de som handlar om assistansersättningen.
Troligen hamnar dessa på Socialdepartementet istället – utan åtgärd.

”Vi är besvikna”

– Vi är besvikna på att vårt brev inte nått rätt minister, säger Cecilia Blanck på Riksföreningen JAG, som förra veckan sände ett brev till Elisabeth Svantesson.

– Denna gång ville vi nå just finansministern, betonar Cecilia Blanck. Vi har ju länge haft en dialog med socialtjänstministern och Socialdepartementet om assistansersättningens urholkning. Vi får hela tiden beskedet att de gör så gott de kan, men att det är Finansdepartementet som beslutar.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Ingen dialog med de verkliga beslutsfattarna

Hon anser dessutom att regeringskansliet försvårar för riksföreningen att ha dialog med rätt personer.

— Det verkar som att systemet är uppsatt så att sakdepartementen ska ta dialogen med medborgarna för att Finansdepartementet ska få jobba ifred. Men då får de verkliga beslutsfattarna aldrig information om hur assistansersättningen faktiskt fungerar.

Både JAG och IfA har bett om möte

Det är inte bara Riksföreningen JAG som har svårt för att få kontakt med de tyngsta beslutsfattarna. Samma problem upplever IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, som liksom JAG via brev har krävt ett möte med finansministern.

Både JAG och IfA har sänt brev adresserade specifikt till finansminister Elisabeth Svantesson, med anledning av den akuta krisen inom personlig assistans till följd av ersättningens urholkning.

Här är Riksföreningen JAG:s skrivelse om urholkningen av assistansersättningen.

Svävande svar från Elisabeth Svantesson

På regeringens harpsundsmöte 22 augusti svarade Elisabeth Svantesson lite svävande, när HejaOlika tog upp IfA:s begäran om att få ett möte om assistansersättningen:

– Jag vet inte om [IfA] har skrivit just till mig. Det är mycket möjligt att de har gjort. Jag hoppas att de får träffa någon hos mig, om inte jag hinner, men framförallt är det viktigt att ha med perspektivet i varje budget, att de som behöver stöd också ska få det.

HejaOlika har mejlat (!) finansdepartementet med önskemål om kommentarer till denna artikel. Vår förfrågan har inte besvarats.

IfA: Vi är inte önskvärda längre

Den låga assistansersättningen tvingar seriösa assistansbolag att lägga ned. Oseriösa företag och kriminella gynnas. Personer med stora funktionsnedsättningar får sämre valfrihet och sämre assistans. Det är bakgrunden till att assistansanvändare i augusti vädjade till finansminister Elisabeth Svantesson om hjälp med höjd assistansersättning.

– Allt fler assistansberättigade är inte längre önskvärda som kunder hos assistansföretagen, eftersom kostnaderna inte kan täckas. Livsvillkoren, arbetsvillkor och löner blir allt sämre, säger Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.

I en skrivelse till regeringen i augusti begärde IfA för första gången ett möte med finansminister Elisabeth Svantesson.

– De försök vi gjort med att få kontakt med finansen har lett till att vi hänvisats till socialdepartementet och ansvarig minister där. Men i våra kontakter med socialdepartementet så visar det sig att de förändringar som vi propagerar för inte genomförs, oftast med anledning av att man anser att det inte finns tillräckligt med pengar, eller att det inte anses värt att satsa på. Det är kanske inte så man uttrycker det ordagrant, men underförstått är det så, säger Sophie Karlsson.

Att IfA nu kontaktar finansministern beror på att ”bägaren har runnit över”, i form av en strid ström av försämringar som sker i den personliga assistansen.

– Det måste få ett slut. Det är inte värdigt vårt land att vi assistansberättigade behandlas som vi gör, säger Sophie Karlsson.

IfA kräver att statsbudgeten för 2025 förbättrar assistansersättningen.

– Fram till i början av 2010-talet höjdes assistansersättningen med nivåer som var rimliga att anpassa sig till och där kostnaderna i huvudsak kunde täckas för de flesta. Därefter har uppräkningen av ersättningen minskat, och i förhållande till ökade kostnader lett till en sänkning, så de marginaler som kanske en gång fanns, de finns inte längre.

– Samtidigt växer hela tiden kraven på vad som förväntas av administrationen, samt assistenternas anställningsvillkor med mera.

– Finansdepartementet har ekonomiskt kunniga personer som måste förstå det orimliga i hur de ekonomiska villkoren är just nu för assistansen. Alla som kan räkna förstår att det inte går ihop.

Fler akuta problem behöver lösas

Det är inte bara den urholkade ekonomin som försvårar personlig assistans. Det finns fler akuta problem.

– Alltför mycket står på vänt. Assistansen behöver sig ett lyft på många plan, och där är förstås ekonomin en grundläggande faktor för att kunna utveckla assistansen. På statlig nivå behöver vi beslut kring behovsbedömningen och rätten till personlig assistans, och hur ett statligt huvudmannaskap ska kunna genomföras på ett bra sätt. Samtidigt måste vi fokusera på assistansens dagliga utförande på den individuella nivån och att arbeta för en bra kvalitet, säger Sophie Karlsson.