Det känns som om det ligger en hinna mellan mig och omgivningen. Som plastfolie. Det händer hela tiden när jag i olika sammanhang ska ha kontakter som rör min sons funktionsnedsättning. Det är som om det jag säger inte riktigt når fram.
För åtta år sedan var det med andlös spänning som vi förberedde första numret av Föräldrakraft. Det blev en snabb succé, tidningen visade sig fylla ett stort behov.
Mer och mer arg över bristerna i stödet till de anhöriga, men också allt mer glad över den kraft och de goda initiativ som finns bland dem. Så sammanfattar Thomas Kylander sina upplevelser under Anhörigriksdagen i Varberg nyligen, den första han medverkade i som förbundsordförande för Anhörigas Riksförbund.
När man blir vuxen försvinner mycket av sammanhållningen inom vården. I Uppsala har man försökt lösa detta genom att starta en husläkarmottagning inom habiliteringen, och Patric Johansson, 35, är en av de 400 personer som regelbundet besöker mottagningen.
Håller LSS-tanken på att urholkas? På Anhörigriksdagen möttes forskare, politiker och anhöriga för att diskutera frågan. Störst intryck gjorde Pontus Oscarsson, pappa till en dotter med adhd.
Peter Karlin, läkare, och Sara Hansson, sjuksköterska, arbetar på habiliteringens husläkarmottagning i Uppsala, som riktar sig till vuxna personer med stora behov av samordning mellan medicinska insatser och habiliteringsinsatser.
Inne på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg pågår en förvandling. Ett efter ett byter de kala rummen skepnad, för att förvandlas till rum där sjukdom och smärta glöms bort. Åtminstone för en stund.
På barnakuten arbetar barnkirurgen Johanna Räntfors. Här finns bland annat fyra behandlingsrum som har förvandlats till djungel, där varje rum är baserat på en berättelse om ett djur.
Isabella, 5, är på barnakuten med mamma Kristina och pappa Rickard idag. Hon har haft ont i ett ben ett tag och mamma och pappa har trott att det är växtvärk. Men de senaste dagarna har hon börjat halta och familjen är här för att se om det beror på något annat.
För drygt ett år sedan blev dagrummet på Anorexi- och bulimienheten omgjort till ett ”läkande rum”. Charlotte, 24, har varit sjuk i åtta år och kom hit första gången för fem år sedan. ”Jag tycker om att vara i dagrummet. Det känns avslappnat här, som ett vanligt vardagsrum, där man bara är.”
Vi använder cookies på denna webbplats. Läs mer i vår data- och integritetspolicy.