Det är dags att göra upp med optimismindustrin som vill få oss att bara tänka positivt – och skämmas om vi inte gör det. Det menar psykologen Mattias Lundberg och komikern Jan Bylund, som tillsammans skrivit boken ”Den lyckliga pessimisten”. Båda deltar på Leva & Fungera 2015.
Boken ”Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk” kom ut 2004 på Rädda Barnens förlag. Det nya då, för tio år sedan, var att här hördes för första gången de ungas egna röster. Det fanns berättelser från föräldrar, det fanns böcker för de professionella men Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk var första gången som unga själva formulerade sina egna berättelser om livet med muskelsjukdom.
För tio år sedan när jag formulerade mina tankar om sjukdomen, så sa jag ”Jag tycker det är hemskt med sjukdomen. Jag skulle vilja bli av med den direkt. Jag kan inte förstå dem som säger att det här är väl inte så farligt. Varför? Och varför just jag?”
År 2000 var jag 12 år gammal, jag kände mig utanför i skolan, hatade livet och sökte en mening med min existens. Jag valde att hellre spela Nintendo 64 än att vara i verkligheten. Super Mario fanns alltid där och han dömde aldrig någon, för honom hade alla spelare ett och samma värde.
När jag berättade för mamma att jag skulle skriva en text till den här boken sa hon direkt ”Du ska väl inte skriva om sex?”.
Luta dig tillbaka i älsklingsfåtöljen och låt dig inspireras av följande boktips. Allt från det senaste inom den lättlästa genren, självupplevda händelser och faktaböcker, till intervjuer med de två omtyckta författarna Maria Ennefors och Frida Blomgren.
Den röda tråden i allt hon gör är att förebygga och motverka fördomar, och med sin nya barnbok vill hon visa att det är en tillgång att vi alla är olika. Möt Anna Bergholtz, författare, föreläsare och journalist, som trivs med att öppna andras ögon trots att hon själv förlorade sin egen syn för elva år sedan.
Vi måste berätta om våra liv för att få människor att förstå att våra barn också måste ha en plats i vårat samhälle, menar Maria Ennefors. ”Det är alltid ’de där funktionshindrade’, det blir objektifierat och en grupp man håller ifrån sig.” Hon ser den nya boken som ett mänskligare sätt att berätta.
Det är inte alla åttaåringar som kan steka pannkakor och köra tvättmaskinen. Men Frida Blomgren kunde:
– Jag blev en storasyster ut i fingerspetsarna, det gällde att skapa sig en plats och göra sig oumbärlig.
Erica Kalldin tar oss med på den berg- och dalbana som livet som ”aspie” varit för henne.
Vi använder cookies på denna webbplats. Läs mer i vår data- och integritetspolicy.