KRÖNIKA. En period av mitt yrkesliv arbetade jag ofta nära affärsjurister i processer där parterna ofta var oense om avtalstolkningar. Mina jurister lärde mig att ”juridik är i grunden sunt förnuft”. På så sätt avslutades de flesta processerna i förlikning. Rimligt då båda parter kunde prognostisera utfallet i en eventuell domstolsförhandling!
Nyligen hörde jag ett inslag i på Dagens Eko om bedrägerier med assistansersättningen. En åklagare var tydlig om att brott mot samhällssystem är extra allvarliga. Det som fick mig att fundera vidare var den bedrägerijagande tjänstemannen på Försäkringskassan som lite förvirrat börjar prata om ”de där svagaste i samhället som vi givit något till”.
Det är möjligt att statistikframställning är ett mycket nördigt ämne. Men faktum är att den officiella statistiken är ett viktigt beslutsunderlag. Att personer med funktionsnedsättningar osynliggörs i statistiken är därför en skandal i det tysta.
Nej. Jag pratar tyvärr inte tyska. Det är många andra språk som jag inte heller klarar av. Faktum är att jag varken kan tala eller förstå nästan några språk alls i världen, förutom mitt eget och lite engelska.
Jag har varit handikappförälder i 31 år. (Ja, jag vet att man inte får säga ”handikapp” längre. Och att det inte heter ”utvecklingsstörd” heller, utan ”person med intellektuell funktionsnedsättning”. Den som retar sig på min terminologi kan sluta läsa här.) De första tre åren svävade jag i lycklig ovisshet om detta faktum, även om min man och jag tidigare än läkarna anade att allt inte stod rätt till med vår dotter nummer två.
Sveriges Kommuner och Landsting har visat att resurserna till välfärden har ökat. Trots det upplever många att kvaliteten brister. En förklaring är att systemet består av ett lapptäcke av olika aktörer och regelverk, som inte alltid utgör en bra helhet.
Det finns saker som oftare än annat dykt upp i mina tankar under de mer än 20 år jag på olika sätt arbetat med frågor om delaktighet och rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. En är frågan om makt och inflytande, en annan det svenska förhållningssättet till mänskliga rättigheter.
När föräldrar skaffar barn så innebär det i de flesta fall att man sätter barnet före sig själv på olika sätt. Barnet blir viktigare än man själv. Det är fullt naturligt och det händer i stort sett alla.
KRÖNIKA AV LINDA FORSHAW. Den 1 mars 2014 ger en känsla av distans, fem år har passerat. Luft och tid har kommit emellan vår tid tillsammans. Vi har inte träffats sedan de sista hemska timmarna på Sahlgrenska. Ändå är sorgen rå när den bubblar sig upp.
Jag vill bilda ett nytt politiskt parti. I år är det valår i Sverige. När jag tänker på hur vår värld har utvecklats under de senaste åren så tycker jag allt oftare att det saknas ett politiskt alternativ utanför de ordinarie partigränserna.
Vi använder cookies på denna webbplats. Läs mer i vår data- och integritetspolicy.