Jag känner mig tom. Som ett skal som ser bra ut på utsidan, men innerst inne finns ingenting, bara ett mörker av oro. Jag vill bara känna mig som alla andra, men hur jag än gör så förblir jag alltid mig själv.
Löpartävlingarna duggar tätt, men nu finns en sällsynt bra anledning att springa. När Göteborgsvarvet äger rum kan man välja en startgrupp som stödjer Ågrenskas verksamhet för barn med sällsynta diagnoser.
Idag vill vi önska våra läsare en riktigt God Jul och Gott Nytt År. Vi sänder januariutgåvan till tryck och tar nu ledigt över helgerna. Men nästa pappersutgåva är alltså snart ute – runt den 9 januari dimper den ned i brevlådorna.
Den 1 januari skärps diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet blir en form av diskriminering. Och skolan är ett av de områden där lagen kan få allra störst betydelse.
Vi genomförde världens största orienteringstävling. Mitt i sommarvärmen var det plötsligt bara två minuter kvar till vår start i O-ringen 2014. Vi var två ledsagare som tillsammans med Jörgen stod beredda vid startfållan.
Boken ”Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk” kom ut 2004 på Rädda Barnens förlag. Det nya då, för tio år sedan, var att här hördes för första gången de ungas egna röster. Det fanns berättelser från föräldrar, det fanns böcker för de professionella men Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk var första gången som unga själva formulerade sina egna berättelser om livet med muskelsjukdom.
Idag utkommer Föräldrakrafts julnummer med bland annat en stor intervju med Jonas Helgesson och Jonas Gardell. Föräldrakraft nr 6 är i övrigt fullmatad med teman, krönikor och bokutdrag.
För tio år sedan när jag formulerade mina tankar om sjukdomen, så sa jag ”Jag tycker det är hemskt med sjukdomen. Jag skulle vilja bli av med den direkt. Jag kan inte förstå dem som säger att det här är väl inte så farligt. Varför? Och varför just jag?”
År 2000 var jag 12 år gammal, jag kände mig utanför i skolan, hatade livet och sökte en mening med min existens. Jag valde att hellre spela Nintendo 64 än att vara i verkligheten. Super Mario fanns alltid där och han dömde aldrig någon, för honom hade alla spelare ett och samma värde.
När jag berättade för mamma att jag skulle skriva en text till den här boken sa hon direkt ”Du ska väl inte skriva om sex?”.
Vi använder cookies på denna webbplats. Läs mer i vår data- och integritetspolicy.