LSS-skolan 2021: 8. Individuell plan enligt LSS

Rätten till individuell plan enligt LSS paragraf 10 glöms ofta bort, trots att det är med denna plan som brukaren själv kan styra. Bara några få procent av brukarna har en Individuell plan.

Inte ens nya LSS-handläggare (nya socionomer) verkar veta vad det är utan blandar ofta ihop det med SIP, Samordnad Individuell Plan, vilket är en plan enligt SoL, Socialtjänstlagen.

Individuell plan (IP) är en av de minst kända paragraferna. Jag brukar kalla den ”den 11:e insatsen”. Det är enligt min mening är en av de viktigaste paragraferna.

Den blandas ofta ihop med andra planer. Frågar jag personal och andra föräldrar så likställs IP ofta med ”genomförandeplan”, den plan som ska finnas på den eller de verksamheter du deltar i, det vill säga oftast boende och daglig verksamhet. Om jag söker på internet så kommer en annan plan upp, nämligen SIP, samordnad individuell plan. Men SIP är för socialtjänsten, en samordning mellan SoL (Socialtjänstlagen) och HSL (Hälso- och sjukvårdslagen), inte för LSS.

Både genomförandeplaner och SIP är dessutom planer för verksamheterna/professionen och beslutade av dessa. Ditt eget självbestämmande är där begränsat, och planens upplägg är styrt av verksamheterna.

IP enligt LSS är brukarens plan, ”Min plan”. Handläggare och samordnare måste komma ihåg att det är brukaren som ska styra hur planen ska se ut och vilka som ska vara med, hur man ska komma fram till lösning, när och var mötena ska vara.

Inledningsvis behöver brukaren ofta träffa den person som brukaren föreslagit som samordnare, för att ”förplanera”.

Allt utgår från skälen till att den enskilde vill ha en individuell plan enligt LSS. Detta styr resten av processen: vilka som behöver vara med, vad som är viktigt att ta upp just nu, vilka insatser eller åtgärder som behövs och hur de ska utformas, när det beslutade ska vara genomfört, när och hur ofta man ska träffas samt var planeringsmötet/mötena ska äga rum.

Bara cirka sju procent av alla personer som har LSS-insatser har en individuell plan. Inget tyder på att en ökning sker. Många kommuner följer inte lagen som säger att man som rutin ska erbjuda IP. Detta är inte bra, eftersom IP är kanske den viktigaste planen för att LSS grundläggande principer ska kunna uppnås.

Vad säger LSS om individuell plan?

Insatsen Individuell plan, § 10

Lagen skärptes år 2011 på grund av att så få personer hade fått IP. Texten ändrades från ”har rätt att begära” till ”ska erbjudas”. Det innebär att kommunen numera måste erbjuda alla med en LSS-insats en Individuell plan.

I samband med att en insats enligt LSS beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne.

Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redovisas som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Kommunen har samordningsansvaret för alla insatser. Planen ska omprövas fortlöpande, och minst en gång om året. Landstinget och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer. (10 § i LSS)

Vad innehåller en individuell plan enligt LSS?

En individuell plan består av två delar: dels av planeringsmöten där du tillsammans med andra diskuterar och planerar vad och på vilket sätt du vill förändra din situation, dels av det dokument som blir resultatet.

Syftet med en individuell plan är att öka den enskildes delaktighet och inflytande i frågor som rör hens livssituation och de insatser som ges. Planen syftar även till att underlätta samordningen mellan de olika omsorgsgivarna. Planen ska utgå från den enskildes egna mål, intressen och önskemål. Den ska omfatta alla de olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera kompetensområden.

Målet med är att ge individen möjlighet att utöva sina rättigheter som LSS föreskriver. Insatserna ska främja människors jämlikhet i levnadsvillkor och fulla delaktighet i samhällslivet.

Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.

Insatserna ska därför utformas så att de svarar mot den enskildes situation. Den enskilde ska ha ett direkt inflytande både i planering och i utformning av insatsen, samt i genomförande.

Om den enskilde uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning kan vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare vara den som begär insatser.

Ovanstående kan sammanfattas som att IP ska vara en konkret, skriftlig planering av de samlade insatserna för att ge individen ett liv som andra med goda levnadsvillkor. Planen ska utformas så att den ger möjlighet till uppföljning och förändring.

Hur tänkte politikerna om individuell plan enligt LSS?

I LSS-propositionen skrev ansvarig minister:

Syftet med de särskilda insatserna enligt den nya lagen är att främja svårt funktionshindrades utveckling till ett så självständigt och oberoende liv som möjligt. De särskilda insatserna skall vara grundade på respekt för den enskildes rätt att bestämma över sig själv och över sina egna angelägenheter.

Beträffande den särskilda insatsen personlig assistans faller det sig helt naturligt att den enskilde ges ett mycket stort inflytande över det stöd som ges. I fråga om andra insatser enligt lagen behöver den enskildes inflytande och självbestämmande enligt min uppfattning uppmärksammas särskilt.

För egen del anser jag att den enskilde skall ha rätt att få en individuell plan som beskriver beslutade och planerade insatser för individen oavsett vem som utför insatsen. Detta för att undvika att ”hamna mellan stolarna”.

Därigenom kan den enskilde ges ett inflytande över de åtgärder som planeras och få en överblick över när olika insatser skall komma i fråga. Planen bör utgå från den enskildes egna mål, intressen och önskemål. Den bör omfatta olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera kompetensområden. Jag anser vidare att planen bör utformas så att den ger möjlighet till uppföljning och förändringar och att den skall omprövas fortlöpande.

Den nya LSS-utredningen som presenterades i januari 2019 skriver:

Personer i lagens personkrets kan ha behov av ett personligt stöd för att få och kunna nyttja olika insatser enligt LSS och annan lagstiftning på bästa sätt för att få ett samordnat stöd. Den individuella planen är en viktig del i att skapa ett sammanhållet stöd för den enskilde som får stöd enligt LSS och att få hjälp med samordning av olika insatser är av stor betydelse för ett sådant stöd.

Hur fungerar individuell plan idag?

Hur många har individuell plan enligt LSS? Ingen vet svaret!

Många vet inte vad individuell plan är!

Det görs inte längre någon uppföljning sedan Socialstyrelsen tog över ansvaret från länsstyrelserna. Nuvarande ansvarig, IVO, Inspektionen för vård och omsorg, nämner inte IP överhuvudtaget.

Senaste uppföljningen är således från 2009. Alla ansvariga har ”glömt bort” denna viktiga insats, trots att den förstärktes i lagen så sent som i januari 2011.

Anledningen till skärpningen var att antalet personer med LSS som hade individuell plan år 2003 var 6,5 procent och år 2009 bara 6,6 procent. Därefter har som sagt ingen uppföljning gjorts. Inget talar dock för att antalet IP ökat mer än marginellt till idag. I Socialstyrelsen Lägesrapport 2014, publicerad i februari 2015, skriver man bara att ”förutsättningarna för att dessa personer ska erbjudas en individuell plan har ökat något, men är fortfarande begränsade”.

År 2012 hade 62 procent av kommunerna rutiner för att erbjuda dessa planer. 62 procent trots att lagen säger alla! Och utan någon kommentar av Socialstyrelsen! Det är skrämmande, tycker jag. Jag uppskattar att omkring 7 procent av alla personer med LSS-insatser idag har IP. För att få individuell plan måste, trots lagens skrivning, den enskilde själv kräva den! Och han/hon måste skaffa egen expertis som skriver planen. Så var det väl ändå inte tänkt, politiker och lagstiftare?

Socialstyrelsens öppna jämförelser 2020 innehåller uppgift om aktuell rutin för information om samordnad individuell plan, SIP, för barn respektive vuxna som omfattas av LSS. Men de öppna jämförelserna innehåller ingen uppgift om aktuell rutin för information om individuell plan enligt LSS, vilket är anmärkningsvärt.

Varför är individuell plan enligt LSS så viktig för individen?

• Individuell plan är den enda plan som är din egen. Alla andra är verksamheters planer.
• Individuell plan är planernas plan, det vill säga: den skall samordna alla dina andra planer.
• Individuell plan är den plan där du bestämmer själv om vad som är viktigt för dig.
• Alla dina individuella behov blir tydliga.
• Alla aktörer är på plats och kan fatta beslut utifrån gemensam överblick.
• Med IP garanteras uppföljning av alla insatser minst en gång per år.
• IP är ett kontrakt mellan individen och kommunen, som du kan hänvisa till.

Varför är individuell plan enligt LSS så viktig för kommunen?

• Individuell plan spar tid och resurser – inget dubbelarbete och inga akututryckningar.
• Att ”göra rätt från början” spar både frustration och resurser.
• Kunskapen hos alla som deltar i möten ökar.
• Man får ett utmärkt underlag för planering av resurser och som underlag till andra planer.

Tilläggas kan att tidsbestämda beslut om olika insatser blir onödiga, då ju uppföljning av planen görs minst en gång per år! Det spar tid för handläggaren och frustration för brukaren, samt borde även leda till betydligt färre mål i förvaltningsrätterna!

Varför används inte individuell plan mer än idag?

Är det inte märkligt att IP inte blivit populärare? Vilken normalt funtad företagsledare skulle inte älska om alla företagets kunder gjorde en personlig skrivelse om sina behov och vad han/hon önskar få levererat från företagaren? Ett behov som dessutom oftast är beständigt över årtionden och som följs upp med korrigeringar minst en gång varje år!

Naturligtvis säger företagaren: ”Fantastiskt! Det blir enkelt att driva mitt företag. Inga gissningar i budget, inga oförutsedda avvikelser, enkelt att planera och leverera. Jag kan lägga min kraft på kvalitet i leveranserna istället. Och jag får nöjda kunder.”

Jag, som kunde ha varit företagaren ovan, blir naturligtvis i min nuvarande roll som företrädare för personer med LSS frustrerad över kommunernas nonchalans mot den fantastiska möjlighet som erbjuds via IP. Att de får goda planeringsverktyg för sin LSS-verksamhet. Något som naturligtvis kan leda till bättre kvalitet även för brukarna.

Vad behöver förbättras?

Alla ansvariga måste se till att de som har LSS-insatser får en individuell plan som det är tänkt!

En skärpning krävs av kommunernas LSS-handläggare! Ni har stampat på en oacceptabel nivå i alltför många år nu.

Förbättring av IVO i sitt uppföljningsansvar! Och av Socialstyrelsen ”Nästa gång jag ställer frågan hur många har IP?” vill jag hitta ett svar.

Våra intresseorganisationer måste driva frågan med tydliga krav! FUB gör det nu. FUB har tagit fram en broschyr 2020 om Individuell Plan LSS.

Harald Strand

Detta är en lektion i 2021 års upplaga av LSS-skolan, författad av Harald Strand, som även varit ordförande för Riksförbundet FUB. Tidigare upplagor av LSS-skolan publicerades i Föräldrakraft och HejaOlika år 2017 respektive 2019.

Fler lektioner i LSS-skolan 2021

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *